Andra helgen i januari åkte jag och Catarina med Birgit och Dennis till Slovenien. Tanken var att vi ville tävla om de sista certen för att få den slovenska championtiteln, samt viktigast av allt få träffa våra valpköpare; Biljana med Lola (Kurts och Fias dotter) samt Petra med Oskar (Simos och Berits son). Efter noggrann planering och kontroll av flygbolag på nätet bestämdes det till sist att vi skulle åka via Ungern innan vi kom till Ljubljana i Slovenien. Som alltid är det problem att hitta bolag som accepterar hundar i kabinen – och inte bara en hund utan två… Dagarna närmade sig och torsdagkväll badades och klipptes hundarna och de blev färdiga vid midnatt. Morgonen därpå åkte vi till Svågertorp, där vi sedan tog tåget vidare till Kastrup i Danmark för incheckning och vidare resa ut i Europa. Det var inga problem för oss eller hundarna, vilket var skönt. Dennis och Birgit är vana resenärer så det bekymrar dem inte att vara på resande fot! När vi kom till Budapest, var vi tvungna att vänta i sex timmar på nästa flyg, men vi satte oss på bänkarna och hundarna fick komma upp och ligga där och mysa, så de led ingen nöd. Det fanns inte många affärer att titta i så det blev att läsa böcker och mota bort alla intresserade människor som hela tiden kom fram för att hälsa på hundarna. Halvsex på kvällen var det avgång mot Ljubljana och det var ett litet plan med knappt tio passagerare. När vi landade väntade Petra och Oskar på oss och det var verkligen roligt att träffas då vi inte setts på två år. Flygplatsen låg några mil utanför Ljubljana så på vägen till vår lägenhet hade vi möjlighet att hinna prata en hel del. I centrala delen av Ljubljana låg vår lägenhet och i den väntade Biljana med Lola. Det blev ett kärt återseende då vi inte träffats sedan förra året då vi också var i Ljubljana på utställning. Medan Catarina klippte rastade jag de andra hundarna och gjorde i ordning dem inför lördagens utställning. Pälsarna på båda Lola och Oskar var långa så det tog sin tid att klippa dem, men resultatet blev mycket bra. På lördag morgon var det den vanliga proceduren, gå med hundarna, föna och göra dem i ordning. När vi kom till utställningen fick vi parkering precis utanför entrén, så det var bara att dra in sakerna och medan Catarina och jag letade upp ringen ordnade Biljana med nummerlappar och betalningen. Det är guld värt när det finns någon som kan språket och kan hjälpa till med alla praktiska arrangemang! För även om vi är vana att ställa ut så är det alltid skillnader i olika länder… Bichonerna var andra ras att bedömas, efter malteser, och det var en spansk domare som dömde. Förutom våra fyra Hardy-Flap’s hundar fanns en kroatisk juniorhane där. Hundarna var ensamma i respektive klass, så de konkurrerade inte mot varandra angående certifikaten. Efter juniorhanen var det Oskars tur att visa upp sig och han visades av mig, då han inte blivit utställd på länge. Han skötte sig med bravur, fick excellent och slovenskt certifikat. Därefter kom Dennis och även han vann och fick cert. I bästa hanhundsklass vann Dennis och fick CACIB. Bland tikarna vann Lola öppenklassen med cert och Birgit vann champioklassen med cert. Biljana och Lola gjorde sedan en fin uppvisning då de slog Birgit och mig och blev bästa tik med CACIB. Domaren tyckte mycket om Lola så hon blev även BIR. Under eftermiddagen kom en god vän till oss från Kroatien, Niksa, och tillsammans med hans vänner Dada och Brane åkte vi till en underbar italiensk restaurang och åt en fantastisk lunch. Dada och Brane ägde restaurangen Favola och är du i Ljubljana så passa på att göra ett besök – maten och servicen är suverän! Vi hade det jättetrevligt tillsammans och det blev många glada skratt. Det är fantastiskt roligt att träffa nya trevliga människor när man är ute på resor. Vi hoppas att vi kan återgälda Niksa, Dada och Brane för den goda lunchen – någon gång kommer de kanske till Sverige? Vi hade alla hundar som skulle vara med i finalerna då våra vänners tibetanska mastiff Buddha också hade blivit BIR, så i god tid inför finaltävlingarna begav vi oss tillbaka till utställningsplatsen. När vi kom tillbaka hade det börjat dra ihop sig till finalerna, så det vara att promenera med hundarna och sedan göra iordning dem inför de kommande uppgifterna. Finaltävlingarna började och en efter en bedömdes grupperna. Birgit och Dennis tävlade bland över 25 st par i parklass för en polsk domare. Det var första gången på ett år de gick tillsammans, men de rörde sig som om de ALLTID tävlat i parklass! Vi hade turen med oss och domaren gav oss första platsen och vi blev BIS-par. Därefter var det bara att springa ut till uppsamlingsringen där Catarina, Biljana och Petra väntade med uppfödargruppen. Och bland 20 talet par, plockade den spanska domaren fram oss till en tredje plats. När det så väl var dags för grupp 9, äntrade Biljana och Lola ringen som om de ägde den, och den kroatiska domaren gjorde dem till grupp etta. Vi anade att han kunde tycka om Lola, då samma domare hade dömt hennes kullsyster Misty som junior i Moldavien, och gjort henne till grupp etta där. I BIS-finalen för en rysk allrounder var Lola för trött, men visade sig ännu så gott hon kunde, men det räckte inte till någon topp-tre placering. Men vad gör väl det när hon haft såna stora framgångar?!
Efter den stora internationella utställningen var det dags att dra sig tillbaka till den mindre hallen då det kl 17.00 började en nationell utställning, och vid denna utställning var det faktiskt en svensk som skulle döma vår ras. Som tur var hade vi placerats sist i bedömningsordning då det var mycket att göra inför finalerna. Petra hade fixat papperen och anmälningarna åt oss, så allt var färdigt när vi kom tillbaka med stolar och bord. Efter en skön rastning med hundarna i den gnistrande vita snön utanför mässhallen, var det dags att förbereda sig inför nästa utställning. Vi hann med att fira lite mellan de båda utställningarna också… Lite champagne för att fira Lolas bedrift och även de övrigas hann vi med! Gott var det verkligen! Det gick mycket bra även vid nästa utställning. Oskar och Dennis vann cert igen och det samma med Lola och Birgit. I BIR-klassen vann Birgit framför de andra deltagande hundarna. Det är nämligen så att bestämmelserna skiljer sig mellan de internationella och de nationella utställningarna, och vid den nationella utsällningen har man varken bästa hane eller bästa tik utan samtliga hundar med excellent tävlar om att bli BIR. I finalerna vann Birgit och Dennis parklassen igen mot ett par med fransk bulldog. Mitt i bedömningen kom en storväxt herre och gick igenom ringen, så vi fick stanna upp i uppvisningen, men allt gick bra och vi fick pokalen. I uppfödarklass var det mördande konkurrens, vi var den enda (!!) gruppen och även här blev vi BIS för den svenska domaren Torbjörn Skaar. När det var dags för den stora BIS-tävlingen, var det en domare från Serbien-Montenegro som hade äran att döma. Han hämtade två pokaler och placerade den lilla hos en coton de toulear, den blev BIS-2:a. Den stora pokalen placerade han hos Birgit. Hon vann!! För andra året i rad vann Birgit BIS på dvärghundsklubben, så det var verkligen en fest när vi kl 22.00 lämnade utsällningsplatsen och följde i karavan med Petra och Oskar till deras hem där vi intog vår middag. Det var verkligen en upplevelse och vi hade det mycket trevligt tillsammans. Vi åt en av Sloveniens nationalrätter och det var mycket gott. Dock började vi med att skåla i champange då det dels var min födelsedag (30 år) och vi dels hade haft så mycket framgångar i utställningsringen. Det hade varit en härlig dag och verkligen en kanon födelsedag. I efterätt hade Oskars ”mattar” gjort en underbar tårta med banan, chokladmousse, chokladströssel, grädde m m som smakade underbart. Men allt gott har ju sitt slut så efter midnatt var det dags att åka hemåt, som tur var körde Petra före oss tillbaka till lägenheten eftersom det annars hade blivit väldigt svårt för oss att hitta dit. När vi väl hade lagt oss var det snart dags att gå upp…
Söndagen kom och det var åter dags för utställning och så snart vi kommit på plats och gjort vid hundarna var det bara att vänta, och vänta fick vi göra. Tiden för utställningens början var satt till kl 9.30, men bedömningn började ändå inte förrän efter kl 10.00 då ringsekreterarna inte var färdiga med sina förberedelser… Dagens domare, var den kroatiska domaren som tog fram Lola i gruppen föregående dag. Samtliga hundar vann sina klasser med excellent och cert. Dennis blev återigen bästa hane med CACIB och då Lola inte ville visa sig tog domaren fram Birgit till bästa tik med CACIB och BIR. I eftermiddagens finaler blev vi återigen BIS-par för en domare från Luxemburg. När väl utställningen var slut, var man rätt nöjd, och vi drog oss tillbaka till lägenheten. Väl där gjorde vi oss i ordning och packade våra väskor, dessutom var det alldeles underbart med en dusch efter en så lång dag. Därefter gick vi på lång promenad i det snöiga Ljubljana och hundarna njöt. Vi letade upp en pizzeria och beställde hem och avnjöt den goda maten med en flaska gott slovenskt vin. Då det varit en hektisk helg och många möten med både gamla och nya vänner, stora framgångar och dåligt med sömn, beslöt vi oss för att gå och lägga oss relativt tidigt. På morgonen tog vi farväl av Biljana och Lola som skulle åka och betala för lägenheten och sedan köra hem till Kroatien. Petra kom och hämtade oss på morgonen och med packning och två hundar begav vi oss till flygplatsen. Väl där blev vi bjudna på en mycket god frukost, med bl a varm italiensk choklad och nybakade croissanter. Det är ingenting man kan beskriva utan det måste upplevas! Tyvärr gick tiden och till slut var det dags att ta farväl av Petra och Oskar. Vi begav oss till gaten för att invänta planet, och vänta var just vad vi fick göra. Flygplanet vi skulle åka med flög från Rumänien och där var det dåligt väder vilket gjorde att planet blev flera timmar försenat. Som tur var lyckades vi få ut hundarna och vi gick på en rejäl uppfriskande promenad vid flygplatsen och hundarna var mycket nöjda när de kom in igen. När väl flyget kom gick resan bra till Budapest där vi återigen fick vänta innan vi kom med planet till Kastrup. När vi hämtat våra väskor och kommit ut ur tullen så gissa vem vi mötte då med viftande svenska flaggor och champagne!? Givetvis var det mamma, Tommy och Lene som hade kommit för att fira våra framgångar, jisses så överraskade vi blev men det var himla trevligt! Framför tågbiljettsförsäljningen fick hundarna komma ut och vi skålade alla i champagne och firade helgens bravader. Ett ljuvligt slut på en underbar resa som inte hade varit möjlig att genomföra utan våra fantastiska valpköpare som tar så väl hand om sina hundar och hjälper oss på alla sätt och vis.
Stefan
