Hoppa till innehåll

Vi har varit ute på äventyr igen!

Vi har nämligen varit i Bryssel på vinnarutställning, vilken gick av stapeln i december 2002. Redan i början av året pratade Stefan och jag om att åka till Bryssel, men Cattis tyckte inte detÉ. Enligt henne var det såväl för långt som för dyrt att resa till Belgien ­ och så var det bra med det! Nåväl, i augusti var Cattis och Stefan med hundar i Finland och där var även Kelly från Holland, som har Prada (Hardy-Flap’s Lord Byron Caspall, äg. K Chaii) från oss. Kelly hade bestämt sig för att åka till Bryssel OCH då tyckte Cattis inte längre att det var för långt eller för dyrt att ta sig till Belgien…. Tur att ”vissa” kan ändra uppfattning! Snabbt och lätt bestämdes att jag och Cattis skulle åka, Stefan fick stanna hemma och passa hundarna istället. Sedan var frågan VILKA hundar vi skulle ta med oss på resan. Efter lite funderande så föll valet på Ludde (Ch Hardy-Flap’s Strangers In The Night, äg. G-B Höjer) och Fia (Hardy-Flap’s Thank You For The Music, deläg. U Ohlsson). När Ulla fick höra att Fia skulle se världen så ville hon också följa med! Då blev det ett räknande…. Det är nästan 100 mil till Bryssel och mitt i december vet man inte vilket väglag det är. Det är inte kul med hala och isiga vägar och dessutom tar det lång tid att köra. Cattis började istället titta på flygresor och där blev det napp! När våra vänner Inger och Göran fick höra att vi skulle flyga så ville även de följa med. Vi bestämde oss för att flyga tidigt på lördagsmorgonen och hem sent på måndagskvällen för att på så sätt få tid och möjlighet att se och uppleva lite mer av Bryssel. Dagen före avresan, på Lucia, var det allmän samling i Höllviken och morgonen därpå , strax efter kl. 5, befann vi oss på tåget mot Kastrup ­ 5 personer, 2 hundar och 1 barnvagn. Oh yes, vår barnvagn, som också var med i Portugal, skulle resa med till Bryssel så att hundarna skulle ha någonstans att sitta. Strax efter nio landade vi i Bryssel och flygresan klarade alla hur fint som helst. När vi steg av planet stod vår barnvagn och väntade så det var bara för hundarna att åka vidare. Det blev en stor taxi till hotellet så att alla kom med. Därefter var det dags att titta på Bryssel. När vi står och väntar på hissen så kommer Kelly och Prada. Vilken tur! Nu var hela gänget samlat. Vi bestämde oss för att titta på de äldre delarna av Bryssel. Cattis ordnade en karta och som ni vet följer alla snällt med när hon visar vägen. Det var jättemycket trafik, bilar överallt (svenska lapplisor hade jublat) men satte man ner foten för att gå över gatan så stannade alla bilar. Under vår promenad gjorde vi många belgare glada när de fick se vad som satt i barnvagnen ­ eller tyckte de kanske bara att vi var tokiga?? När vi kom fram till Manneken Pis var där massor av turister, mest japaner. Den här dagen vet jag inte om det var Manneken Pis eller barnvagnen med innehåll som blev mest fotograferat. Folk var som galna när de fick syn på hundarna i barnvagnen. Ludde, Fia och Prada skrämdes inte av alla som ville titta, känna och fota utan njöt nog mest av uppmärksamheten. När vi vandrat ett bra tag så började vi bli törstiga, lyckligtvis var vi då nästan framme vid torget La Grande Place där Cattis visste att det var mysigt att fika. På torget var det en stor julmarknad och vi hittade snart fram till en stor julgran och en uteservering, Där beställdes det in såväl öl som kaffe. Det var enormt att sitta ute och fika den 14 december utan att frysa! Sitta får man ju inte göra för länge så snart var det tid att vända och leta sig hemåt mot hotellet. På vägen tillbaka köpte vi belgiska våfflor som serveras med socker eller choklad. I Bryssel finns det nog lika många ”våffelstånd” som vi har korvstånd i Sverige. Ulla och Kelly valde choklad på sina våfflor. Det kan nog tyckas vara ett mindre bra val…. För chokladen den rann…. Fast vi andra hade i alla fall kul åt både Ulla och Kelly när de åt med hela ansiktet! Hundarna hade badat innan de lämnade Sverige, men nu behövde ett bad till inför utställningen. Så väl tillbaka till hotellet var det bara att sätta igång med bad och klippning. Och innan timmen var alltför sen på lördagskvällen så var alla tre hundarna förberedda för nästa dag…. Utställningen! Taxin hämtade oss kl 8 och körde oss direkt till utställningshallen. Själva bedömningen började kl.10.00, men när man ställer ut utomlands vet man inte i vilken ring man ska vara, var man ska hämta sina nummerlappar och inte heller i vilken ordning hundarna ska bedömas i ringen, så man vill vara på plats i god tid. I Bryssel får ingen utställare lämna utställningen före kl. 17.00, så det var en lång dag som börjat. Vi hittade vår ring och fick våra nummerlappar samtidigt som vi upptäckte att det var domarändring. Hjälp, nu blev vi nervösa! För vissa domare i Belgien (och även i andra länder) tycker inte om klippta hundar, och i alla fall inte så klippta som vi är vana att se dem i Skandinavien. När vi tittade runt på de andra bichonerna så var de också klippta, men inte så mycket som våra hundar. Som väl var så fick vi en domare som dömde hund och inte stirrade sig blind på pälslängden! Vi hade en helt underbar dag. Prada vann juniorklassen och blev sedan rasens bästa junior och därmed blev han Belgisk(junior) Vinnare-02. Därefter var det Ludde som skulle upp till bevis. Han skötte sig exemplariskt! Ludde bästa hane med titeln Belgisk Vinnare-02 och sedan även BIR, i och med att Ludde fick CACIB så blev han också internationell champion. Fia ville inte vara sämre hon, utan blev bästa tik med titeln Belgisk Vinnare-02 samt BIM. I rasen fanns det förutom våra svenska bichoner även bichoner från Belgien, Holland och England. Ni kan tro att det kändes helt underbart att det gick så bra och det var dessutom roligt att vi fick dela det med flera av våra vänner. Efter att vi var klara i ringen så kom barnvagnen väl till pass igen. Vi plockade ihop våra saker och sedan kunde vi lätt gå runt och titta på allt. Jag får väl erkänna att jag köpte godis, lite för mycket blev det nog…. Hemgjord nougat och kola var gott, så gott att man inte tänkte på vad 20 euro är i svenska pengar! Nu är det slut, men det var härligt så länge det varade. Vi skulle vara med i en del av eftermiddagens finaler, så i god tid hittade vi plats för vår barnvagn och oss själva på läktaren och därifrån kunde man följa tävlingarna. En final blev BINGO och det var uppfödargruppen. Där blev vi BIS-2 med Ludde, Fia och Prada. Det var enormt roligt att de plockade fram våraklippta bichoner. Det var inte lätt för vare sig hundar eller handlers i ringen för där fanns en mängd människor som gick omkring så innan man visste vem domaren var hade man lite problem…. Särskilt besvärligt var det i uppfödargruppen, där hade Cattis ingen koll på vem som dömde förrän gruppen blev uttagen för placering. Det var nämligen en domare som var klädd som tomte! Tur att våra hundar inte brydde sig om vad de hade på sig eller hur de såg ut, men jag kan nog säga att det hade ALDRIG fått gå till så i Sverige…. Men det är ju lite av charmen att få uppleva det som är annorlunda! Vi stannade och såg hela finalen och därefter blev det en taxi till hotellet. Det var inget fint julväder utan det regnade ordentligt. Väl framme på hotellet så var den gemensamma önskningen MAT! Dagen innan hade vi sett att det låg en Pakistansk restaurang inte långt ifrån hotellet så vi styrde stegen dit. Vi frågade om vi fick komma in med en barnvagn lastad med hundar och som väl var gick det bra. Hundarna uppförde sig perfekt under middagen och sov gott i barnvagnen, de lyfte bara på huvudet när det var någon ny gäst som kom in. Måndagen skulle ägnas åt shopping i centrum. Vi åt en härlig frukost på hotellet för den skulle vi leva på länge. Vi fick en ny karta och Cattis drog iväg med ett snällt gäng efter sig. Vi promenerade fram till tunnelbanestationen, åkte ner några rulltrappor under jorden och upp på tåget. Hundarna satt jättesnällt och tittade men de hade nog sina funderingar över vad vi hade för oss. Vi klarade allt, fast det var lite stressigt på tunnelbanan eftersom man måste vara snabb och se till att barnvagn och alla människor hinner med när man ska av och på tågen. Vi fick en härlig promenad på en gågata och många varuhus och pubar fick besök av oss. Det är ganska dyrt i Bryssel, men ölen var i alla fall billig så Göran var nöjd! När man har trevligt går tiden fort och snart var det dags att åka tunnelbana hemåt igen till hotellet, där vi hade vårt bagage. Vi fick säga adjö till Kelly och Prada för de skulle ta tåget till Amsterdam och vi skulle åka till flygplatsen. Där blev det åter dags för Ludde och Fia att krypa ner i sina väskor. Resan tillbaka till Kastrup gick än en gång bra och därefter är det bara att ta tåget hem till Skåne igen. Allt gick bra förutom att några av oss gick ner på fel perrong och vi därmed missade ett tåg…. Men vad är en halvtimme mer eller mindre? Vi hade en jättetrevlig resa och nu får vi se när det bär iväg nästa gång.

Carin