Redan i april började det planeras för resan till Europavinnarutställningen som arrangerades i Budapest, Ungern i slutet av året. Ju fler som tillfrågades desto fler ville följa med, i slutändan var vi sju personer och fyra hundar anmälda. Problemet var att den lägenhet vi bokat i centrala Budapest, enbart godtog sex personer, men efter lite diskussion med den ansvariga byrån sattes det in en extrasäng. Månaderna gick och det närmade sig allt mer. När det så väl var dags, delades truppen upp i två delar, så det blev två hundar per plan. Med på resan kom även en specialinköpt barnvagn med. Detta då vi visa av tidigare erfarenheter vid långresor vet att barnvagnen är bra såväl som bord samt som förvaringsplats åt hundarna när man är ute och går gata upp och gata ner i nya länder. Vid incheckningen sa de att det var även många hundar i lasten. Resan ner gick hur bra som helst, och vid flygplatsen väntade en reserverad taxi, som körde ända fram till dörren med såväl människor, hundar som packning. Det värsta var språkproblemet. Ett par engelska ord kunde vår chaufför, den andra truppen hade en helt ungersktalande chaufför, så det blev mycket teckenspråk när de lokala och internationella sevärdheterna visades. Väl framme togs en rejäl promenad, då en gata missades och promenaden blev en timme lång… Hundarna blev allt gråare då det endast fanns asfalt, inga grönområden att tala om. När vi väl kom hem, åts middag och hundarna fick bada om sina ben, så de blev vita och fina igen. På kvällen kom även vår valpköpare från Kroatien på besök. Hon hade hyrt en lägenhet på samma gata. Hon hade lyckats och hämta ut alla våra papper inför lördagens utställning, något vi var minst sagt tacksamma för! Det hade nämligen inte kommit något som helst livstecken från den ungerska dvärghundsklubben…. så man visste knappt OM anmälningarna hade kommit fram. Nu i efterhand har jag också fått reda på att det var flera som kom till utställningen och sedan fanns inte hundarna i katalogen… Hur kul är det? Minst sagt kaos var det, och organisatörerna talade endast ungerska!
På morgonen hämtades vi i taxi, och kördes ända fram till entré. Kaos var det minsta man kunde säga, köerna var kilometerlånga, även om vi kom in utan problem. Klubbutställningen skulle börja kl 13.00 så det var gott om tid. Det blev väntan och än mer väntan. Kl 15.00 startade bedömningen och då hade man bestämt sig för att lägga om schemat, så bichonerna skulle bedömas först istället för sist, så fart blev det i bichonlägret. 25 bichoner var anmälda, deltagare från Ungern, Tjeckien, Finland, Sverige, Kroatien och Slovenien var där. Det är stor skillnad i såväl presentation, storlek och klippning av bichonerna ute i Europa. Överlag hade samtliga hundar mycket mer päls än vad våra svenska hundar hade. Vissa var oklippta. Bedömningen fortgick och i slutändan blev vår valpköpares hund BIR. Under dagen som gick hann vi att äta stark ungersk korv för 14.000 (dock ungerska floriner…) och gott var det! I finalerna, som började vid 18.30 tiden gick det jättebra, bland över 20 uppfödargrupper, tog en italiensk domare fram vår grupp till BIS 2:a. En annan rolig sak var att vår valpköpare från Slovenien gick in med sitt par, som var båda mer eller mindre oklippta och bland över 25 par blev BIS 1:a för en annan italiensk domare. Efter en mycket lång dag drog vi oss tillbaka till vår lägenhet där en underbar måltid med svensk kyckling, pasta och färska champinjoner intogs med vin och givetvis ungerskt öl. Vis av lördagens bravader, beställde vi en taxi i god tid. Hundarna rastades ordentligt, gjordes iordning och sedan var det sängdags.
Söndag, 57 bichoner anmälda, för en ungersk domare. Bichonerna var först i ringen, så det var bara att ge sig iväg. Kl 06.00 stod vi och väntade utanför entrén till mässhallen. Regnade och blåste gjorde det, som tur var fanns det en balkong under ett nedlagt hotell som gav skydd åt oss svenskar. Insläppet var 06.30 och bedömningen skulle börja 08.30. När vi kommit in och fått plats, var det dags att prata med alla vänner och valpköpare, samt hjälpa till med ringträning för vår kroatiska valpköpares valpköpare. Anledningen var att det var två valpar anmälda i valpklass efter våra linjer, så självklart var det lite extra roligt att få se och träffa dem. Och inga språkproblem var det, då alla talade engelska. Som tidigare dagar blev allt försenat p g a köerna, bedömningen kom igång runt 09.30, vissa av dagarna hade utställarna fått vänta i 2-3 timmar. BIR blev en hund från Ukraina, reserv bästa hane blev en hane från Finland. När det var dags för tikveteranerna så blev det väldigt nordiskt, en svensk och en norsk kämpade om titeln. Det var mycket hejande från ringside, då vår Berit även var mamma och farmor till några av hundarna vid utställningen. Efter att ha blivit bedömda och fått röra sig i ringen, tilldelades vår flicka 1:a platsen, och blev Europeisk veteranvinnare. I bästa tik klass blev det dubbelt svenskt då två av våra flickor, kullsyskon, placerades på 1:a respektive 2:a platsen. Resultatet i rasringen efter bedömningen blev fyra st ungerska champions och två Europeiska vinnartitlar till vår kennel. Efter bedömningen intogs lunch på plats, givetvis ungerska langos som åts med god aptit. Efter en rejäl genomgång av utställningsområdet och samtliga stånd, var det dags att dra sig till finalringen. Grupperna började en efter en. I uppfödargruppena, blev vi utplockade till semifinal, av 47 grupper, det var en fantastisk upplevelse! Men den största smällkaramellen var fortfarande kvar. Vi hade anmält en avelsgrupp, på vår veteran. Det som var speciellt med just denna gruppen, var att en hund kom från Sverige, en från Kroatien samt en från Slovenien. Det fanns ingen möjlighet att klippa till dem, men vår slovenske valpköpare hade klippt till sin hund så den nu gick in i gruppen, istället för att vara helt oklippt. Bland sju deltagande grupper, plockade den kroatiska domaren fram oss till en fantastisk 2:a plats i avelsgrupperna. Vann gjorde en ungersk nationalras, Komondor. Men dagen var långt ifrån slut, då det var en stor aktivitet kvar för oss att genomföra. Då vi nu var i Ungern och hade så många vänner och våra valpköpare från Balkan, hade vi genom vänners försorg bokat en liten restaurang i stadsdelen Buda. Sagt och gjort efter en sväng hemma i lägenheten, med en uppfriskande dusch och promenad för hundarna var vi på väg igen. Efter ett antal kringelikrokar kom vi fram till en liten lokal restaurang, där en tre rätters middag skulle intagas, givetvis endast ungerska specialiteter. Väl där blev det givetvis många kramar och långa samtal. Det var bichon frisé och pudel människor från Sverige, Finland, Ungern, Tyskland, Kroatien, Ukraina, Irland och Frankrike. Såväl hundar som människor hade en fantastisk kväll. Förrätten var en grönsakssoppa i ett runt bröd, inga djupa tallrikar här inte! Som varmrätt kom det in baconlindad fläskfilé fylld med gåslever och avnjöts med grönsaker och potatis. Sist men inte minst kom efterrätten in, men vid det här laget var alla mätta, då varje rätt var som två svenska portioner! Desserten var pannkaka, fylld med mild ost samt pumpafrö. Hur trevligt man än har det måste det ju till sist ta slut, så efter en lång dag, tackade vi alla för oss och åkte till våra respektive lägenheter/hotell. Måndag morgon började lite senare än vanligt, d v s vid 08.00 tiden. Nu när utställningen var färdig var det dags att bara njuta och uppleva Budapest. Vid 10.00 tiden träffade vi våra ungerska vänner och började en fantastisk tur genom det gamla och moderna Budapest. Vi började med att ta en sightseeing, och tro det eller ej men det enda nordiska språket som ingick var just svenska! Det fanns så mycket att se, och hundarna var nöjda med att ligga i sina väskor, sussandes gott. När vi promenerade på hjältarnas torg, och såg vaktbytet vid den okända soldatens grav, var det magiskt, det var verkligen historisk mark, våra fötter och tassar beträdde. Många var de turistattraktioner som vi såg, guldkupolen, operan, parlamentet (som är min personliga favorit), ett arkitektoniskt konstverk, bestående av bl a 365 torn. Åka över Margareta bron och Kedjebron över Donau för att se slottet på Buda sidan var fantastiskt. Vi tog en extra paus vid borgen, vid frihetsstatyn, som hade en fantastisk vy över hela Budapest. När man stod och såg över staden gjorde det nästan ont i hjärtat så vackert det var, och man förstår varför UNESCO satt upp den på sin lista som världsarv. Nästa buss vi tog var en cabriolet. Detta älskade hundarna som stod upp och tittade och njöt ev den friska brisen i ansiktet. Härligt var det, då till skillnad från det grå och regnkalla Sverige, sitta i en busscabriolet i oktober och köra genom Budapest i 20 gradigt klimat.
Efter tretimmars cruisning var det dags att leta upp en lämplig restaurang för intagande av lunch. Vi kom till en av Budapests främsta restaurang vad gäller Gulasch och Retéz (d v s strudel). En härlig gulasch soppa avnjöts med ungersk chilipeppar, och det var verkligen starkt, men vad gott. Många ansikten var röda. Till efterrätt beställdes det in retéz, som de gjorde på plats, och vi hade tur då våra ungerska vänner bad kocken att göra en blandning. Vi fick pröva samtliga smaker som fanns på menyn, och det var otroligt gott. Plommon, körsbär, vitost, pumpafrö, äpple och nötter. När man väl var färdig var det dags för dagens sista äventyr. I rundvisningen ingick även en båttur på Donau! Då vi var försenade till den närmsta avgången var det bara att sätta sig ned med hundarna vid sidan om floden och vänta. Mörkret började att lägra sig, och om Budapest är vackert i dagsljus är den sagolik i mörker. En helt fantastisk ljusspel lyste upp byggnaderna ur vinklar man aldrig sett dem förr, och man tappade bokstavligen andan. Vi satt uppe på båtens tak, med hundarna då en av våra ungerska vänner kom med en flaska champagne och började servera. Vilken otrolig upplevelse, att få vara i en sån förtrollande vacker stad som Budapest, sakta flyta längs med Donau i goda vänners sällskap drickandes champagne! Sakta gled vi förbi Margareta bron, parlamentet, kedjebron och andra sevärdheter och bara tittade andäktigt. När väl båten kom i hamn var det mer eller mindre mörkt. Efter ytterligare en rejäl promenad började vi dra oss hemåt, och det var verkligen skönt att sätta sig ner efter en hel dag med upplevelser utöver det vanliga.
Tisdagen började som alla andra dagar, en promenad med hundarna och sedan iväg för mer upplevelser på stan. Under dagen besöktes en saluhall, där hundarna givetvis fick vara med, sittande i barnvagnen, och hundarna var största favoriter där. Det var många blixtrar och kameror i mobilen som användes denna dag. På ovanvåningen visade sig en fantastisk värld med alla stånden med ungerska kläder, men framförallt deras vackra spetsarbeten. Lunchen intogs på saluhallens restaurang där en egen violinist framförde olika stycken ur sin repertoar medan måltiden intogs. Flertalet gånger kom servitörerna och klappade om hundarna, där de satt snällt och väntade i barnvagnen invid matbordet. Vägen tillbaka mot lägenheten gick längs med Donaus strand. Därefter böjde vi av och gick längs den kända promenadavenyn där en uppsjö av affärer finns. Efter en hel del fönstertittande och en del shopping besöktes givetvis det exklusivaste konditoriet i Budapest, välkända för sina bakverk. Givetvis beställdes det in en äkta ungersk Budapestbakelse, och vilken upplevelse det var. Var på inget sätt något som liknande den svenska ”motsvarigheten” i såväl smak eller utseende. Visst fanns det likheter med ingredienserna, men även många skillnader. I vilket fall som helst var det alldeles ljuvligt gott. När det såväl var dags för kvällen och middagen hade vi fått tips om en trevlig ungersk restaurang med specialiteter på menyn. Givetvis drog vi dit. Ett plus var att det var mindre än fem minuters promenad dit, och inte var det något problem med hundarna.
När man kom innanför dörrarna var det mer eller mindre fullsatt vid varje bord, men som tur var hade det reserverats ett bord åt oss. Servitörerna hade vita skjortor med slips och svart väst och på ena kortsidan satt en pianist och framförde såväl inhemska som internationellt kända verk. Atmosfären var magiskt, då det inramades med en fantastisk fin stilkänsla i de gamla lokalerna. Med mycket skratt och glädje intogs ytterligare ett antal ungerska nationalrätter med god aptit. Aftonen avslutades med ett glas av tokajev. Ett inhemskt fruktigt och fylligt vin, som verkligen avrundade aftonen till det bästa. Morgonen därpå var det tyvärr dags för oss att lämna Budapest, denna stad som fungerat som vårt hem i 6 dagar. Flyget med hundarna gick bra, även om den andra gruppen som reste senare blev lite försenade. Det hade verkligen varit en upplevelse och ett äventyr av stort format att få vara i Budapest. Inte bara att få uppleva utställningen, se staden, träffa vänner, gamla som nya, men främst för att få känna atmosfären, stämningen, skiftningarna och folket. Ett fantastiskt minne som man kommer att ha och vårda länge. Det är mycket troligt det blir nya resor med nya intressanta destinationer!
Stefan
